Även om man väljer själv vissa handlingar.
Många gånger begår man misstag -som man får ta lärdom av & inte begår samma fel igen.
Men ibland går det inte att varken hejda lr påverka det som händer.
Ja... Det kommer nog vara lite annorlunda inlägg. Men jag måste bara få det ur mig. & jag fick lov till det oxå!
Dem flesta -lr ja... mina närmaste vänner vet om hur mycket tragik det har varit i våran familj -då menar jag det som hände 12 juli 2006 i Eksjö och frammåt.
& hur mycket man än försöker att skydda sina barn från olika faror så lurar dem alltid en på något sätt.
Saker som inte bara påverkar ett barns liv & den psykiska hälsan -det påverkar även resten av familje medlemmar.
Saker som skapar kaos i alla -men som ständigt vilar över det utsatta barnet och gör det så kluvet så det inte finns några ord.
Jag har försökt att skydda så mycket det går. Det har även resten av familjen gjort. Man blev överbeskyddande. Men det hjälpte inte ändå.
Men en sak kan jag i varje fall konstatera...
Då 2006 under tiden juli -augusti levde jag i ett vakuum - och är glad att jag har lite iq så att jag klarade av att andas. Men det var med nöd & näppe.
Har mina älskade vänner från Eksjö att tacka att jag klarade mig genom denna jävla pärsen.
Det blev dock ingen ro i själen förrän vi flyttade till Karlstad. & även där mådde jag inte alltid så bra. Men det var på något sätt lättare att "gömma sig" från det onda & få mera avstånd från allt som hände under en viss period... Det var ju bara att gå ner till älven lr Vänern så fick man annan perspektiv.
& så hade jag ju mitt jobb på Rydahl´s.
Dessvärre så tillbringade jag nog mer tid på jobbet än hemma, men det är nog lätt hänt när man jobbar 2 skift med 40h övertid i veckan...-vilket resulterade i att även barn nr 3 slutade trivas hos mig & drog tbx till sin pappa i Småland. Barn nr 4 flyttade innan dess.
Allt detta påverkade mitt liv ganska så mycket.
Kände att jag hade svikit mina barn -alla fyra till mer än 100% med min flytt till Karlstad. Men samtidigt så mådde jag så jävla bra uppe i Värmland så jag tänkte att barnen måste ändå vara gladare på något sätt när jag är glad. & det kanske stämde -jag vet inte.
För att försöka göra något nytt och annorlunda & för att försöka glömma min sorg & saknad över kidsen sökte jag mig till Norge. Jag kunde ju pendla -dem helgerna när mina älskade barn ville komma hälsa på.
Efter ett litet tag så fick jag upp en av tjejerna -som dock stannade i Kd fram tills i våras... Tack & lov!
Nåja.. Det var ju egentligen inte detta jag skulle skriva om. Utan om hur mycket man än försöker skydda sina barn så är ju samhället så jävla ruttet att det inte finns ord.
& så detta jävla internet (som inte ens jag klarar mig utan!!!!!) som lurar barnen till saker som kommer att prägla deras liv.
Om 2 veckor ska jag på rättegång.
Som målsägande.
Det är 3 st åtalspunkter.
En sak som hände våren 2007!
Jag fattar inte denna jävla ruttna samhället.
Polisen och staten jagar alla eko brottslingar & skatte smitare med eld & lågor.
Men en jävla äckel pedofil jävel som skriver vidriga saker till en unge -det har sista prio!
Det hjälpte inte att jag hade 86 sidor med msn konversation - det tog 3 jävla fucking år att utreda!
& då hade jag även ip adressen, namnet, hemma adressen & födelsedatum på denna äckliga lilla avskummet.
3 jävla fucking år av vånda & ångest!
Måste dock tacka Karlstads polisen att dem hjälpte mig att föra saken vidare.
Själv hade jag nog haft svårt att fixa det!
Inte för att jag har glömt vad som har hänt. Men man lär sig att leva med saker.
Hur jävla illa det än är & hur jävla ont det än gör.
Ångesten dämpar sig med tiden -även om man hyperventilerar när man blir påmind.
Det som gör mest ont nu är att min unge mår så jävla pissigt -& det finns inget man kan göra.
Hur kan man skona ett barn från såna smärtor?!
Nu handlar det om mitt barn.
Men hur många barn finns inte det där ute som på något sätt har blivit "besudlade" av sånt avskum?
& då menar jag både vådtäkter, sexuella övergrepp, psykiskt/fysiskt misshandel mm.
Ett barn har inte bett om att få komma till världen. Det är vi vuxna som bestämmer det.
men bara för det så har vi ingen rätt att förgripa oss på dem små oskyldiga liven.
Det gör mig så ont.
Just nu mår jag pissigt över hela situationen. & så lär det väl vara i dem närmaste 2 veckor.
Kan ju bara hoppas på att avskummet inte går fri.
& att man kanske kan skona nå´t barn från att råka ut just för ett äckel?!
I helgen när jag satt barnvakt med mitt lilla barnbarn började jag att gråta inom mig själv när jag tänkte på hur mycket faror våra barn kan utsättas för.
Det handlar om alla barn... Både stora och små.
& inte fan blir det bättre när man läser nyheter och blir nästan mörkrädd över alla våldtäkter, mord, dråp mm som finns så jävla nära inpå en.
& det sjukaste av allt är att vi inte kan skydda någon i 24 h...
Så gott folk. Jag vet att jag är ingen lätt människa att leva med.
Men just detta präglar mitt liv till över 100% -då är det absolut inget annat som går in i huvudet på mig.
Jag försöker klara genom vardagen på ett så skonsamt sätt som möjligt för mig -genom att stänga av vissa delar av hjärnan -jag gömmer inte huvudet i sanden.
Jag försöker bara överleva den värsta pinan en mamma/pappa kan gå igenom:
Att få höra ett äckels berättelse hur han förnedrar ens barn....
En sak är säkert.Jag skulle ge mitt liv för mina barn och mitt barnbarn.
Bara dem får vara glada, lyckliga & må bra!
Tack för att ni finns Izabelle, Zamantha med Elvira, Amanda & Cassandra!!!!!
Älskar er av hela mitt hjärta. Även om jag inte är en sån bullmamma som ni skulle vilja ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar