...fler gånger!!!
Är hos min pappa (nåja.. egentligen min styvpappa men eftersom han har tagit hand om mig sen jag var pytte liten så är han väl mer än en pappa?) som i tisdags blev hela 92 år!
Han har varit dålig fram & tillbaka & åkt in & ut på sjukhuset men nu är han hur pigg som helst & ja..
Hemma i sin 3 rums lägenhet & fortfarande utan hemtjänst.
Men med ett larm!
När jag pratade med han tidigare idag så sa jag att tar 18:40 bussen & då är jag framme 19:50 sen tar det väl ca 30 min med stadsbussen, så runt 20:30 skulle jag var hos han.
Det började med att kl 18 :00 ringde han på min mb, parkerade samtalet & sen kopplade tillbaka till mig -samt som han "klickade" mig.
Nåja tänkte jag... Kan inte vara lätt att vara 92 & använda en mb telefon..
Väl framme utanför porten tyckte jag ju ifs att det var konstigt att han inte stod i fönstret som han brukar göra i vanliga fall när han vet att man ska komma. Kan då tillägga att det lyste både i köket & hallen!
Jag gick upp & ringde på en gång, sen en gång till & så ytterligare en gång till.
Gick ner, startade datorn -tänkte att då får jag skicka ett sms för självklart så var mb tom -ja, han är 92 år & kan läsa sms! -men kan inte svara då! ;O)
Under tiden jag väntade på att datorn skulle komma igång gick jag ut & rökte, sen fick jag iväg 3 sms & vad händer om inte batteri slut på datorn!
Jag höll på att bryta ihop.
Inga pengar på mb & inget batteri på datorn.
Gick upp igen & började ringa på dörren som galning utan att nå´n öppnade & utan att det hördes nå´t från lägenhetet! Läskigt!
När kl blev 21:00 då ringde jag 112. Då har jag alltså ringt & ringt i en halvtimme!
Det var en jätte snäll kvinna jag fick prata med -fattar inte att hon kunde förstå något av det jag sa för vid det laget var jag helt histerisk.Sen blev jag kopplad till polisen, där var dem lika snälla & självklart skulle dem komma med detsamma.
På det hann Zamantha ringa upp mig & ja snyftade fram vad som har hänt & då sa hon att hon kan ringa pappa & det gjorde hon. & då svarade han! tack & lov!
Ja... Nu slutade det hela väldigt lyckligt, för han tittade lite på tv, läste tidningen & sen slummrade han till.
Dessutom så är ju inte hörseln helt 100 %, ochhör så var dörren inte helt öppet till sovrummet så han hörde inget!
Kan inte vara enkelt att vara 92...
Fast mina ringningar kunde nog även en döv höra!
Men han fick sig ett gott skratt & tyckte att det var ju skönt att jag agerade så snabbt för då kommer han inte hinna börja ruttna om han dör hemma. -Nåja... Detta tyckte jag då inte att det var kul alls att höra..
Fick åter ringa till 112, tala om att allt var o.k. & sen blev jag kopplad till polisen & alla tyckte att det var skönt att allt var o.k. & tackade för att jag ringde tillbaka & talade om det.
Vaddå.. Brukar folk inte göra det?...
Men ja... dem 50 min som hann passera innan han öppnade var det mycket som cirkulerade i huvudet på mig.
Blev så jävla rädd -& även om jag vet att han är så pass gammal och att han kan gå bort när som helst -
så har jag ju så svårt att acceptera det!
Jag vill ju inte det! *SUCK*...
Nu ligger han & sover i varje fall.
Men vi drack te & åt både sockerkaka & tårta! Här finns det alltid massa sött & gott!
Jag ska också knyta mig -är ju inte helt frisk än, sen resan på det & så kvällens händelse gjorde mig helt slut.
Det var det hela . Ingen kul början -men dessto trevligare slut!
Ha så gott & dröm sött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar